Stötvågsbehandling, tryckvågsbehandling eller shockwave therapy (olika namn på samma sak) är en kliniskt beprövad och vetenskapligt utvärderad behandlingsmetod som ger bevisad effekt på en mängd skador och besvär i kroppens senor och muskler.
Stötvågsbehandling har använts inom sjukvården sedan 1980 talet. Då sprängdes den första njurstenen med tekniken.
Under 1990-talet har metoden vunnit mark inom så kallade muskuloskeletala besvär och skador. Det är framför allt besvär med muskelsenor, sk tendinopatier, som de senaste femton åren alltmer behandlats med stötvågsbehandling.
Inom idrottsmedicinen användes stötvåg för första gången av den tyska olympiatruppen under OS 1996.
Idag rekomenderas stötvågsbehandling inom ortopedmedicinen ofta före kortisoninjektioner och kirurgi då effektiviteten är hög och biverkningarna få. Vävnaden tål belastning snabbare och idrottaren undslipper viloperiod och tidskrävande återuppbyggnad/rehabilitering före tävlingsåtergång.
En applikator genererar tryckvågor som med given frekvens och kraft bearbetar den skadade vävnaden. Stötvågsbehandling ökar metabolisk aktivitet i cellen, ger ökad blodcirkulation och ökad vävnadsåterbyggnad samt leder till minskad smärta. Stötvågsbehandling anses på detta sätt stimulera läkning i skadad vävnad.
Vid besvär med sk kalkinfällning i muskelsena, har det visats att tryckvågsbehandling resulterar i reducering av kalkansamling med minskade besvär eller utläkning som följd.